Vi har försökt sluta med kolhydrater.

Det har gått ganska bra, ägg till frukost och vi hoppar pastan och massor med grönsaker och smarrigt kött till mig.

Jag tycker ändå inte om potatis.

Det enda vi känner att vi kan sakna är nog bröd, en smaskig smörgås på morgonen istället för det där tråkiga ägget. Vi pratar också om att köpa en påse för att kunna ta en smörgås när man känner att suget sätter in men det har liksom inte blivit av.

En morgon när jag gått upp med Jack före mamma Mickan för att ge henne lite vila och sovmorgon bestämde jag mig för att vara lite gullig, jag städade och diskade för att det skulle vara fint när hon klev upp. Ovanpå det bestämde jag mig också för att ge henne frukost på sängen och medans jag tittar på hur dom tråkiga äggen kokas börjar jag tänka på hur älsklingen saknat bröd. Eftersom vi fortfarande inte köpt bröd gjorde jag det enda möjliga, jag ställde mig och började baka!?

Just det! Jag började baka färskt nygräddat bröd som Mickan skulle få på sängen med ett ägg och en kopp nybryggt kaffe. Medans jag håller på och tänker på vilken fantastisk pojkvän jag är kommer Mickan in genom dörren och frågar trött "Vad gör du!?".

Först skäller jag lite på henne för att hon förstört min fina överrasking men går snabbt vidare till att stolt förklara att jag håller på och bakar bröd som hon ska få till frukost! Leende och väldigt nöjd med mig själv tittar jag på henne och hon svarar "Men vi äter ju inte bröd!?".

Jack skrattade och dreglade lite. Han hade varit med och säkert förstått från början att min fantastiska plan skulle gå i baklås. Men det blev bra ändå, jag fick en puss och sen smaskade vi bröd. Det var kalasgott.




//Pappan